Maja och Niklas del 4
Maja 13 år sitter vid frukostbordet.
Hon ljuger ihop en historia för sin Mamma och Pappa, om hur underbart kul det var igår kväll. Maja mår illa av att se sina föräldrar le lyckligt mot henne.
- Vad kul, att du har fått så många nya kompisar, säger Pappa Klas
- Jaa, och den där Klara verkar ju vara toppen, säger Victoria(Mamma) lyckligt.
Maja suckar, jovisst toppen.
Hon reser sig och går ut från köket, tar sin jacka och sina skor och går ut.
Men vart ska hon gå?
Maja sätter sig på trappan. Hon sneglar mot Niklas hus. Till hennes fasa står han där, lika vacker som alltid. Han vänder sig om och tittar rakt på Maja, som snabbt kollar bort.
Maja känner hur någon går mot henne.
Åh nej kom inte hit tänker hon, snälla. Maja blundar och hoppas att han ska försvinna.
När hon kollar upp igen sitter Niklas brevid henne.
- Vart tog du vägen igår? frågar han.
Hur kunde han veta att Ingen gått?
- Jag... börjar Maja. Men vad ska hon säga?
- Vad har hänt med dig Maja?
Maja upprepar frågan i sitt huvud. Vad har hänt med henne?
- Jag vill, försöker hon, men hon kan inte fortsätta.
- Vad vill du?
Niklas börjar nu låta lite irriterad.
- Att du ska gå, viskar Maja.
Var kom dom orden ifrån? Det är det sista Maja vill.
- Jasså det vill du och vad fan har jag gjort dig?
Maja vet inte. Vad har Niklas gjort? Blivit populär. Det är det som är felet.
- Du är sjuk Maja, säger Niklas och skrattar, inget snällt och fint Niklas skratt utan ett elakt skratt. Sen reser han sig och går.
Han lämnar Maja ensam kvar.
Varför sa hon inte sanningen? Hon har ju alltid kunnat prata med Niklas om allt. Varför kan hon inte nu?
Maja reser sig och går in, hon kastar sin jacka på golvet och sparkar av sig skorna och rusar upp för trappan till sitt rum.
Nu är det väl dags att dö tänker Maja.
Det bästa i världen, tillhör inte längre Maja.
Nu vill hon bara försvinna in igenstans, tills hon dör.
Hon ljuger ihop en historia för sin Mamma och Pappa, om hur underbart kul det var igår kväll. Maja mår illa av att se sina föräldrar le lyckligt mot henne.
- Vad kul, att du har fått så många nya kompisar, säger Pappa Klas
- Jaa, och den där Klara verkar ju vara toppen, säger Victoria(Mamma) lyckligt.
Maja suckar, jovisst toppen.
Hon reser sig och går ut från köket, tar sin jacka och sina skor och går ut.
Men vart ska hon gå?
Maja sätter sig på trappan. Hon sneglar mot Niklas hus. Till hennes fasa står han där, lika vacker som alltid. Han vänder sig om och tittar rakt på Maja, som snabbt kollar bort.
Maja känner hur någon går mot henne.
Åh nej kom inte hit tänker hon, snälla. Maja blundar och hoppas att han ska försvinna.
När hon kollar upp igen sitter Niklas brevid henne.
- Vart tog du vägen igår? frågar han.
Hur kunde han veta att Ingen gått?
- Jag... börjar Maja. Men vad ska hon säga?
- Vad har hänt med dig Maja?
Maja upprepar frågan i sitt huvud. Vad har hänt med henne?
- Jag vill, försöker hon, men hon kan inte fortsätta.
- Vad vill du?
Niklas börjar nu låta lite irriterad.
- Att du ska gå, viskar Maja.
Var kom dom orden ifrån? Det är det sista Maja vill.
- Jasså det vill du och vad fan har jag gjort dig?
Maja vet inte. Vad har Niklas gjort? Blivit populär. Det är det som är felet.
- Du är sjuk Maja, säger Niklas och skrattar, inget snällt och fint Niklas skratt utan ett elakt skratt. Sen reser han sig och går.
Han lämnar Maja ensam kvar.
Varför sa hon inte sanningen? Hon har ju alltid kunnat prata med Niklas om allt. Varför kan hon inte nu?
Maja reser sig och går in, hon kastar sin jacka på golvet och sparkar av sig skorna och rusar upp för trappan till sitt rum.
Nu är det väl dags att dö tänker Maja.
Det bästa i världen, tillhör inte längre Maja.
Nu vill hon bara försvinna in igenstans, tills hon dör.
Kommentarer
Postat av: b
Fin psykologi när Maja säger något hon inte menar
Trackback