Berättelser och Noveller.

Maja kom att tänka på brännbollen, det gav henne ångest.
Nu skulle två stycken välja lag, skulle lilla Nobody ens bli vald?
En liten gnista av hopp tändes i Maja, när Niklas var en av dem som skulle välja lag. Måtte han välja Maja först som alltid?
- Klara, sa Niklas.
Maja försvann in i ingenstans igen. Niklas hade valt den blonda söta, vackra Klara. Tjejen som Niklas flörtat med hela veckan. Tjejen som Maja hatade.
När det var Niklas tur att välja igen, valde han nt heller Maja.

Tillslut hade alla valts, alla utom Maja. Givetvis var hon med i ett lag. Niklas lag. Men ingen hade sagt hennes namn. Maja ville inte vara med längre, hon vände sig om och gick. Ingen lade märke till det. Ingen såg att Maja lämnat dem. Ingen saknade någon
För ingen hade ju lämnat dem.

Maja gick runt i timmar. Vad skulle hon göra? Hur kunde Maja, förvandlas till absolut ingen? Allt var den jävla Niklas fel. Nej inte Niklas fel, han är felfri. Niklas kan inte hjälpa att Maja blivit ingen. Eller kunde han? Allt är Klaras fel, om hon inte varit så jävla söt, att alla killar älskar henne direkt, hade Niklas varit Majas.

Men tänk om det är mig det är fel på, tänkte Maja. Hon kanske inte alls skulle skylla på någon. Kanske hade hon bara sig själv att skylla.

Med en ännu större klump av sorg i magen, kom Maja hem till det fula gamla radhuset, alldeles för nära Niklas. Hon låste upp dörren och gick in.
- Hur hade du det? Skynda sig mamma Victoria att fråga.
- Toppen, svara Maja och tvinga fram ett leende.
- Åh berätta allt, jubla Victoria
Maja sucka, hur skulle hon kunna förklara detta för sin alltid så lyckliga mamma?
- En annan dag jag är trött.
Innan mamma hann säga emot henne, skynda sig Maja upp för trappan till sitt rum. Hon sjönk ner i sin säng och grät, tills hon vakna nästa morgon tacksam över att det var lördag.