Berättelser och Noveller.

Denna morgonen vaknade Maja, med ett glatt humör. Hon vände sig om och såg att Niklas satt i fåtöljen i hörnet av hennes rum och iakttog henne.
- Niklas…
- Sch.. låt mig bara minnas denna stunden.
- Vadå minnas? Vad menar du?
- Okej, skit i det. Vi måste prata Maja.

Niklas reste sig och gick långsamt fram till Maja och satte sig bredvid henne.
- Detta kommer göra dig upprörd Maja, men du måste låta mig prata till punkt. Du får inte avbryta mig, lovar du?
- Ja, viskade Maja
- Okej, jag skulle kunna skita i Klara helt och hållet. Om det inte vore för jag lovat min mamma, innan vi börja 7:an att ta hand om Klara.
- DU vadå?
- Maja du skulle inte avbryta. Klara är min mammas bästa väns dotter. Hon var jätte mobbad där de bodde förut så när de flytta hit, lovade min mamma att jag skulle ta hand om klara. Fröken visste om det, innan vi började. Men jag fick inte lov att säga det till någon. Även detta gav det mig ingen rätt, att skita i dig. Det var idiotiskt, jag har berätta för min mamma nu, vad jag gjorde och vad du gjorde för att få mig tillbaka, hon vet dessutom allt om Klara. Hon vill självklart att jag ska förlåta henne, men förstår om det är omöjligt. Hon vet hur mycket jag älskar dig. Och Klara är svartsjuk, för detta. Hon vill inte vara tillsammans med mig, men hon vill ha mig.
Maja satt som förstummad, hon kolla chockat på Niklas.
- Men, jag fattar inte.
- Vad?
- Kunde du inte varit bådas från början?
- Jo.. men min mamma ville liksom att du och jag skulle, skaffa lite nya vänner. Alltså inte bara vara med varann.
- Va?!
Tårar börja rinna från Majas ögon.
- Jag är ledsen, Maja. Hon har tagit det tillbaka nu, hon vet att jag inte kan andas utan dig. Det måste jag också förklara för Klara. Jag måste berätta för henne, hur jag känner för dig och om hon vill vara min vän, måste hon kunna acceptera dig. Min mamma var först upprörd över det beslutet, men hon förstår nu. Maja du är en del av mig. Det finns ingen Niklas utan dig.

Maja suckade och log.
- Så länge du inte lämnar mig.
- Jag lämnar dig aldrig. Jag trodde du skulle bli arg.
- Bra jag är inte arg, berätta för Klara idag, vad som händer om vi skiljs åt.

Niklas nickade och kysste sin Maja.