Berättelser och Noveller.

Maja och Niklas sitter på stranden tillsammans med Fredde, Josef och Sara. Det har precis lämnat skolan, för ett långt härligt sommarlov.
Inget kan förstöra denna stund för Maja. Hon existerar. Hon sitter med sina klasskompisar och Niklas och skrattar och pratar. Maja har roligt.

– Vad ser han hos henne? Jag är så mycket bättre än "Fröken jag vill ha uppmärksamhet".
Det var klara, som gick förbi, hon gick och pratade med Lukas och Lisa från klassen. Klara hade saktat in bara för Maja skulle höra.
Maja suckade, något kunde förstöra. Klara kunde.
Niklas flög upp skit förbannad.
– Ursäkta, men vad fan vill du egentligen? fråga Niklas
- Ha dig såklart, jag är inte den enda ska du veta. Vad ser du i Maja? fråga klara
- Maja är den finaste människan på jorden.
Klara skrattade.
– Fin? Du måste ha fel på dina ögon, kolla bara på henne. Vakna upp Niklas!
– Det är du som borde vakna upp, du är inte vackrast i världen klara. Skönheten sitter på insidan också.
– Jag är vacker rakt igenom.
– Inte med den attityden. Bitch...
– Våga inte kalla mig Bitch!! Din idiot!
Nu bestämde sig Josef för att det var bäst att rycka in, innan någon blev skadad.
– Det räcker, bara gå härifrån Klara, sa han.
– Det är ett fritt land, ni äger inte denna platsen. Ska vi slå oss ner lukas och lisa?
– Vi går klara, sa Lisa
Lukas höll med.
– Stick ni jag stannar. Jag vill förresten säga en sak till Maja. Ensam.
Maja skakade på huvudet.
– Var inte rädd, klarar du dig inte utan Niklas?
– Jo men...
– Du ska nog gå nu, sa Fredde.
Klara skaka på huvudet och sa:
- Om jag inte har lust då? Bara ett ord Maja.
– Hon vill ju inte, sa Sara. Som hade flyttat sig närmare Maja nu, som stöd.
– Du, sa klara, Vad hände egentligen med dig? Du hatade också Maja.
– Hjärtat, den enda som hatar någon är du. Var nu lika klok som dina "vänner" och stick. Du kanske dessutom ska tänka lite på dig själv. Hur många i klassen tror du gillar dig? Det är nog fler som hatar dig än Maja.
Klara stod och kolla på sina klasskamrater, för första gången i sitt liv var hon mållös. Klara skynda sig därifrån.
– Tack, viska Maja.
Niklas klappa henne på kinden, sen reste han sig och gick iväg. Maja kolla ledset efter honom. När Niklas gick iväg, var han antingen förbannad eller ledsen. Det var så läskigt när han kom tillbaka, man visste aldrig vilket humör han var då. Det berodde på lösningen på hans problem.

- Tänk i fall han är sur när han kommer tillbaka. Tänk i fall han väljer Klara.
- Oroa dig inte Maja, vi är på din sida, Niklas med.
På hennes sida nu ja, men var hade dom varit när Maja hellre ville dö än leva? Vad hade Niklas sagt egentligen?, helt plötsligt passa ju Maja in. Hur kunde det gå ihop?

Maja suckade, och var hon så ful, som Klara sa? Vad tyckte Niklas egentligen? Vad tyckte det andra i klassen?
Maja drog fingrarna genom sitt mörka hår.

Sara, fredde och Josef satt och snackade. Men Maja var djupt försjunken i sina egna tankar. Hon märkte inte ens att Niklas satte sig bredvid henne, förrän han tog hennes hand.
- Jag har tänkt nu Maja.
Maja försökte tolka Niklas ansiktsutryck, han såg ledsen ut.

Maja blev rädd.
Vad skulle hon nu få höra? Hon ville bara höra bra saker. Klara skulle inte förstöra en gång till. Kanske är det inte meningen att Niklas ska vara Majas?