Berättelser och Noveller.

-Hej?
Bea vänder sig om, mot den osäkra rösten.
- Hej, säger hon.
- Vanja, jag e ny här. Flickan sträcker fram sin hand.
Bea skakar den, "Bea" säger hon.
Flickan nickar blygt.
Bea kan inte släppa henne med blicken, hon är oslagbart vacker. Men hon ser otroligt osäker ut.
- Är du..? börjar Bea.
Flickan ser om möjligt ännu mer osäker ut.
- V-v-vadå? stammar hon.
- Äsh det var inget, svarar Bea.
Borde hon kanske fråga ändå? Är hon som Bea? Nej nej, omöjligt.
Flickan ler blygt.
- Vilken klass går du i? frågar bea.
- B.
- Vad bra, det gör jag med. Kom så går vi tillsammans till lektionen.
Vanja ler stort, osäkerheten har försvunnit lite grann.

När det kommer fram till klassrummet vänds allas blickar mot den nya tjejen.
- En till? Viskar någon.
Bea ignorerar viskningarna.
- Detta är min vän Mikaela. Mikka detta är Vanja. Vad tror du?
Mikaela nickar.
- Jag tror. Det märker vi så småningom.
- Bea?
Bea vänder sig mot den ljuvliga rösten tillhörande hennes pojkvän Rick.
- Rick, detta är Vanja.
- Jag tror inte Bea, jag hörde ert samtal, jag vet.
- Är det sant?
- Det klart det är se på henne.
- Vad pratar ni om? Frågar Vanja, med skakig röst.
- Vi vet vad du är. Men ingen säger det högt här.
Vanja blir blekare, om det är möjligt.
- Eeh...? får hon fram.
- Alla i klassen misstänker.
En tjej i klassen kommer fram till dom. Hon stannar en bit ifrån, som alla alltid gör.
- Är hon?
- Det är hon. Visst är du? säger Rick
- Jag... eh... är ni?
- Vi är det vi tror du är, svarar bea.
- Men kom igen klart hon är, säger rick otåligt. "Går det att missa att inte se?"
- Är ni också såna där?
- Ja det är vi.
- Såna där, säger mikaela och skrattar.
Bea skrattar också.
Sen böjer hon sig fram till vanja och viskar en fråga.
Och vanja nickar.
- Hon är!