Maja och Niklas del 7
En nervös Maja står framför spegeln i sitt rum. Hon tänker att hon ser hemsk ut.
Hon har fortfarnde stygn i ansiktet efter "olyckan", hon har fortfarnde jips på benet och därför kryckor. Maja suckar, det har gått 2 veckor. Maja har nt varit i skolan på 2 veckor. Niklas har varit hos henne varje dag, precis som det ska vara.
Majas Niklas.
Idag ska Maja till skolan, det är avslutning, mamma vill så gärna att hon ska gå.
Maja har inget emot det, Niklas har sagt att ingen pratar om olyckan längre, och att alla ser fram emot att träffa Maja igen.
Maja tar på sig en en blå blommig tunika och ett par shorts. Hyfsat fin känner hon sig.
Nere från köket ropar mamma, till Maja att komma ner.
Maja haltar ner för trappan och in köket.
Där sitter Viktor(lillebror) och äter frukost, maja slår sig ner.
- Hallå i stugan, säger någon och öppnar dörren.
Det är Niklas, hela Maja ler.
Majas vackra Niklas, han är mer än perfekt i Majas ögon. Hans hy är solbränd, det syns att han älskar att vara ute. Han är iklädd ljusa jeans, vitt linne och en ljusblå uppknäpt skjora.
- Heeej , säger hon lyckligt.
Niklas ler, och ger henne en puss.
-Hej Niklas, säger Victoria
- Hej Victoria och hej viktor.
Viktor hälsar.
-Slå dig ner, säger Victoria
Niklas sätter sig, han brer en macka, för en andra frukost.
Efter en stund är de färdig ätna och Niklas och maja går till Niklas cykel, han ramar Maja.
Väl framme på skolan, hjälper Niklas Maja av cykeln.
-Ta det lungt Maja, du är jätte fin och dom kommer att se dig, jag lovar, säger Niklas lugnande.
-Du är med fin, men jag e rädd. Lämna mig inte.
- Jag lämnar dig inte Maja.
Niklas tar Majas ena krycka, och lägger handen om hennes midja, och hjälper henne in till aulan.
- Niklas, Maja! ropar Fredde
Niklas för Maja med sig mot dom.
- Nej vänta, säger Maja
-Va är det?
- Äsch jag vet inte okej låt oss gå till dom.
- Du klarar det Maja, säger Niklas och fortsätter gå.
Väl framme hos det andra, hälsar Niklas på sina vänner.
Maja känner sig lite utanför. Men då säger Niklas:
- Detta är Maja min flickvän.
Hela maja strålar upp hon blir alldeles varm i kroppen.
Det från klassen som är där, Martin, Josef, Fredde och Liam, skrattar och hälsar på Maja. Dom till och med presenterar sig.
Maja är lyckligare än någonsin.
När dom satt sig ner, och innan rektorn ska börja prata, Viskar niklas till Maja:
- Detta är början på något nytt, Älskling.
Hjärnsläpp!
Vet inte själv hur det ska gå nu. Vet slutet. Men inte vad som ska hända däremellan.
Ha tålamod !
Mer kommer , jag lovar !
Maja och Niklas del 6
Hon ligger i en säng, hon kollar runt i rummet, det är alldeles vit. Var är hon?
Sjukhuset. Nu minns maja, hon hoppade.
Hennes blick fastnar på en sovande gestalt i ett hörn av rummet. Niklas, Majas egna Niklas.
- Maja, du är vaken, tack gode gud för det. Victoria böjer sig över henne, brevid henne står Klas och Majas lillebror Viktor.
- Du måste vara försiktigare nästa gång Maja, säger Klas.
- Va, viskar Maja
- Ja så du inte ramlar över kanten.
Ramlat över kanten, jo visst. Det kunde dom få tro tillsvidare.
- Niklas, viskar Maja.
- Ja han har inte lämnat rummet, sen ni kom in. Underbar kille det där, säger Victoria och suckar.
Underbar, nja inte på senaste tiden, tänker Maja. Men han måste ju ha oroat sig, eftersom han nu sitter här.
- Kan ni gå lite jag vill prata med Niklas.
- Ja visst gumman, vi sitter utanför.
Hennes familj går ut.
Maja vänder sig mot Niklas, som nu vaknat, han kollar på henne en stund innan han reser sig.
- Hej, viskar Maja
- Hej, säger Niklas
Ingen visste riktigt vart dom skulle börja.
- Vad fan tänkte du Maja?
- Jag ville bara bli sedd.
- Vad menar du?
- Du slutade se mig.
- Jag ser dig alltid Maja, jag hoppades varje dag att du skulle komma till oss. Men du gjorde de inte. Mina vänner slutade bry sig. Men jag slutar aldrig, bry mig.
- Såg du mig verkligen?
- Alltid Maja, förlåt mig för jag är en idiot.
Niklas tar hennes hand.
- Jag är också en idiot, jag ville att det skulle vara bara vi som alltid.
- Det går inte Maja, det är alltid du och jag. Men inte alltid på samma sätt. Allt förändras.
- Kan det inte förändras till det bra?
- Maja det kommer bli bra.
Nobody, var e du tänkte Maja? Har du blivit Maja igen?
- Älskar du mig?
- Jag har alltid Älskat dig, Maja. Alltid.
- Inte så mycket som jag älskar dig.
- Ännu mer.
Maja suckar, är det ens lönt att argumentera om saken?
- Vad händer nu?
- Tja, vi kan alltid börja om från början. Jag kan presentera dig för klassen.
Niklas log och kröp upp i sängen brevid Maja.
- Tack. Men hur illa skadad är jag?
- Ett brutet ben, ett brutet revben och lite hjärnskakning. typ.
- Oj.
- Du vet att du är finare än alla tjejer i världen va?
- Klara då?
- Klara, skojar du. Hon är ingenting jämfört med dig.
- Men du flörta ju med henne.
Det hade han väl? Iaf flörta hon med honom.
- Men shit Maja, var det därför du hoppa? För du trodde jag brydde mig mer om Klara?
- Minns du första dagen?
- Ja.
- Du fråga mig om, jag skulle med er och bada. Jag svara nej, för jag kände inte igen dig. Du var inte du. Du var liksom kaxigare. Annorlunda. Jag blev rädd och sa Nej. Och du bara vände dig om och gick, utan ett ord.
- Förlåt Maja. Jag tänkte inte. Fan vilken idiot jag varit.
- Ja. Jag kände mig som igen. Det var inte någon som la märke till mig.
- Nej det kan nog lite vara mitt fel. Den gången vi satt på trappan sa du, att jag skulle gå. Kommer du ihåg?
- Ja
- Efter det sa jag till alla, att du var dum i huvudet, och att vi skulle skita i dig. Förlåt Maja.
Maja börja gråta. Hade Niklas kallat henne dum i huvudet? Varför.
- Var inte ledsen Maja, jag ångrar det, men jag var så upprörd. Jag träffa några från klassen kort där efter och det bara slank ur mig.
- Tycker du att jag är dum i huvudet?
- Absolut inte Maja! Jag älskar dig.
- Mer än...än, maja våga inte fortsätta. Ville hon veta om Niklas var kär i henne?
- Mer än en vän Maja, jag vill vara med dig föralltid. Om jag så får hela klassen emot mig.
Niklas kysste Maja.
En gnista av glädje tändes i Maja. Skulle kanske hennes två resterande år av högstadiet bli bättre än det första. Nu hade hon ju Niklas.
Eller?
Skulle detta bli början på något nytt?
Var Niklas ärlig, skulle han göra detta mot Maja?
Mena han verkligen vad han sa?
Maja och Niklas del 5
Här är nu Maja, Miss nobody. Snart 14 år. Hon har snart klarat ett helt år i helvetet. Ett helt år utan, att ens existera. Ett helt år som bestått av lögner, för sin familj. Lögner som handlat om hur underbar hennes klass är. I själva verket är hela klassen ett gäng idioter. Det tycker iaf Maja.
Maja tycker också det är sjukt, att hon orkat masa sig iväg till skolan. Varje dag. Men mamma skulle nog börja undra annars. Världens lyckligaste person i världen, som tror att alla är lika perfekta som hon. Varje dag har Maja haft en ny historia om sina "Underbara kompisar" dom som inte existerar.
Maja sitter i klassrummet och sneglar på sina klasskamrater. Som vanligt sitter hon själv.
Det har snart gått ett år sen Maja börja högstadiet.
Det har snart gått ett år sen Maja sa till Niklas att gå.
Niklas gick, sen dess har han nt ens sett henne. Han kollar aldrig på Maja.
Så känns det iaf. Ingen kollar på Maja.
Maja lyssnar på klassen diskussion, tydligen ska dom ha fest.
Men ingen har bjudit Maja. Hon är inte förvånad.
Maja har en plan, hon ska på den där jäkla festen. Hon ska inte längre vara Miss Nobody
På fredag ska Maja på sin första fest.
Hela resten av veckan, som alltid, går Maja runt i sin egna lilla värld. Där existerar bara Maja, inte Niklas och ingen annan.
Idag fredag ska Majas plan utföras. Hon har tänkt ut allt i minsta detalj. Hon är beredd att riskera allt för att Niklas ska se henne.
När Maja kommer hem denna fredags eftermiddag, känner hon sig för första gången glad.
Hon vet inte varför, men inom henne bubblar en obeskrivlig glädje. Eller en lättnad, kanske är en bättre beskrivning.
Hon berättar för sin Mamma om festen hon ska på. Självklart blir Mamma överlycklig, tänk att hennes lilla dotter är så populär och går på fester och allt.
Maja ler och går upp för trappan.
Nu ska de bli slut på hennes lidande.
Festen börjar vid 8, maja tänkte hon skulle vara där vid 9.
Maja satte sig på cykeln och cyklade så snabbt hon kunde till klassens fest.
Hon sprang upp till andra våningen, och nervöst öppnade hon dörren och gick in.
Ingen la märke till henne. Förvånad?
Majas plan skulle nu utföras.
Hon gick mot balkongen, folk börja nu lägga märke till henne.
Nobody syntes, hon klättra upp på balkong kanten, många såg men ingen gjorde något.
Men var, var Niklas?
Maja kasta sig ut, skulle detta få henne att synas, så skulle det göras.
Hon kunde ju inte dö, det var för nära marken.
Precis innan hon slog i marken hörde hon den finaste rösten i världen, rösten som tillhörde Niklas.
- MAAAJAA!!!
Maja och Niklas del 4
Hon ljuger ihop en historia för sin Mamma och Pappa, om hur underbart kul det var igår kväll. Maja mår illa av att se sina föräldrar le lyckligt mot henne.
- Vad kul, att du har fått så många nya kompisar, säger Pappa Klas
- Jaa, och den där Klara verkar ju vara toppen, säger Victoria(Mamma) lyckligt.
Maja suckar, jovisst toppen.
Hon reser sig och går ut från köket, tar sin jacka och sina skor och går ut.
Men vart ska hon gå?
Maja sätter sig på trappan. Hon sneglar mot Niklas hus. Till hennes fasa står han där, lika vacker som alltid. Han vänder sig om och tittar rakt på Maja, som snabbt kollar bort.
Maja känner hur någon går mot henne.
Åh nej kom inte hit tänker hon, snälla. Maja blundar och hoppas att han ska försvinna.
När hon kollar upp igen sitter Niklas brevid henne.
- Vart tog du vägen igår? frågar han.
Hur kunde han veta att Ingen gått?
- Jag... börjar Maja. Men vad ska hon säga?
- Vad har hänt med dig Maja?
Maja upprepar frågan i sitt huvud. Vad har hänt med henne?
- Jag vill, försöker hon, men hon kan inte fortsätta.
- Vad vill du?
Niklas börjar nu låta lite irriterad.
- Att du ska gå, viskar Maja.
Var kom dom orden ifrån? Det är det sista Maja vill.
- Jasså det vill du och vad fan har jag gjort dig?
Maja vet inte. Vad har Niklas gjort? Blivit populär. Det är det som är felet.
- Du är sjuk Maja, säger Niklas och skrattar, inget snällt och fint Niklas skratt utan ett elakt skratt. Sen reser han sig och går.
Han lämnar Maja ensam kvar.
Varför sa hon inte sanningen? Hon har ju alltid kunnat prata med Niklas om allt. Varför kan hon inte nu?
Maja reser sig och går in, hon kastar sin jacka på golvet och sparkar av sig skorna och rusar upp för trappan till sitt rum.
Nu är det väl dags att dö tänker Maja.
Det bästa i världen, tillhör inte längre Maja.
Nu vill hon bara försvinna in igenstans, tills hon dör.
Maja och Niklas del 3
Maja kom att tänka på brännbollen, det gav henne ångest.
Nu skulle två stycken välja lag, skulle lilla Nobody ens bli vald?
En liten gnista av hopp tändes i Maja, när Niklas var en av dem som skulle välja lag. Måtte han välja Maja först som alltid?
- Klara, sa Niklas.
Maja försvann in i ingenstans igen. Niklas hade valt den blonda söta, vackra Klara. Tjejen som Niklas flörtat med hela veckan. Tjejen som Maja hatade.
När det var Niklas tur att välja igen, valde han nt heller Maja.
Tillslut hade alla valts, alla utom Maja. Givetvis var hon med i ett lag. Niklas lag. Men ingen hade sagt hennes namn. Maja ville inte vara med längre, hon vände sig om och gick. Ingen lade märke till det. Ingen såg att Maja lämnat dem. Ingen saknade någon
För ingen hade ju lämnat dem.
Maja gick runt i timmar. Vad skulle hon göra? Hur kunde Maja, förvandlas till absolut ingen? Allt var den jävla Niklas fel. Nej inte Niklas fel, han är felfri. Niklas kan inte hjälpa att Maja blivit ingen. Eller kunde han? Allt är Klaras fel, om hon inte varit så jävla söt, att alla killar älskar henne direkt, hade Niklas varit Majas.
Men tänk om det är mig det är fel på, tänkte Maja. Hon kanske inte alls skulle skylla på någon. Kanske hade hon bara sig själv att skylla.
Med en ännu större klump av sorg i magen, kom Maja hem till det fula gamla radhuset, alldeles för nära Niklas. Hon låste upp dörren och gick in.
- Hur hade du det? Skynda sig mamma Victoria att fråga.
- Toppen, svara Maja och tvinga fram ett leende.
- Åh berätta allt, jubla Victoria
Maja sucka, hur skulle hon kunna förklara detta för sin alltid så lyckliga mamma?
- En annan dag jag är trött.
Innan mamma hann säga emot henne, skynda sig Maja upp för trappan till sitt rum. Hon sjönk ner i sin säng och grät, tills hon vakna nästa morgon tacksam över att det var lördag.
Maja och Niklas del 2
Maja står framför spegeln i sitt rum. Maja bor i ett radhus med sin, mamma, pappa och störiga lillebror.
På andra sidan väggen bor Niklas. Han som var Majas, bara Majas. Nu är han hela klassens, men inte Majas. Aldrig hennes, för Maja passar inte in i någonstans. Hon är Nobody. Ingen märker om hon är borta, och ingen märker om hon är där. Inte ens Niklas.
Maja är så djupt försjunken i sina tankar att hon inte hör sin mamma ropa. Hennes mamma heter Victoria och förstår aldrig nånting, hon tror att alla är lika lyckliga som hon.
Victoria kommer in i Majas rum.
- Varför hör du nt på Maja?
- Va?, suckar maja dystert.
- Du ska ju vara vid stranden om 10 minuer, Niklas väntar säkert.
Just de, klassens "lära känna fest", Maja vill helst slippa den. Ingen vill väl lära känna Maja?
Utan ett ord, tar hon på sig jacka och skor, och sätter sig på cykeln.
Miss Nobody, tänker Maja igen, kan ingen se henne? Inte ens fröken ser henne. Det har bara gått tre dagar av högstadiet. Maja 13 år, blev efter 10 sekunder Miss Nobody. Niklas, Majas bästa vän i världen blev efter 10 sekunder, världens populäraste.
Hur kunde det bli så fel? Vem bestämmer sånt där egentligen?
Kanske borde hon bara skita i att dyka upp på klassfesten? Ingen märker något.
Nästan ljudlöst slinker Maja fram till några i klassen. Ingen ser henne.
Jo, Niklas ser, han sneglar i smyg på Maja.
Maja vågar nt möta hans blick, varför? Förut gjorde hon allt för att få titta in i hans klar blåa ögon. Men nu? Nu vågar hon inte ens se på sin bästa vän i världen.
Maja och Niklas del 1
Maja är 15 år. Hon är tyst blyg och helst själv, om inte Niklas är där förstås. Enda sen dagis har hon och Niklas, den otroligt snygga Niklas kännt varandra.
När de var små lekte de varenda dag, när det gick i låg och mellanstadiet också. Maja och Niklas lovade varann att det alltid skulle vara dom två.
(Maja är 13 år, när historien börjar.)
Första dagen i den nya klassen 7B, förändrades allt. Hela sommarlovet har dom träffats. Tillsammans gick dom till skolan på uppropet, självklart satt dom brevid varandra i klassrummet.
Fröken ropade upp klassen, alla fick presentera sig. En klassfest planerades, för alla skulle lära känna varann.
Denna dagen, den första dagen på ett nytt liv för Maja, delades den nya klassen in i grupper "lära känna grupper" kallade fröken dom.
Maja och Niklas fick inte längre sitta brevid varann.
Majas grupp var helt okej.
Maja, två tjejer som hette Lisa och Sara, och tre killar som hette fredrik(ville bara kallas fredde), Martin och Josef. Maja kollade runt i klassrummet, en blont söt tjej flörtade med Niklas och han njöt av det. Majas hjärta sjönk det var ju hennes Niklas bara hennes.
-Är du med då?, sa Fredde till henne.
Maja avbröts i sina tankar.
-På vadå?, fråga hon.
-Grillning på fredag, alla ska ju komma med en idè. Vad tycker du?
-Jo visst, svara maja frånvarande.
Fröken bad om allas uppmärksamhet, och ville veta vad klassen kommit fram till. Det flesta rösta på brännboll och grillning på kvällen.
Så det blev så.
Fröken sa att det var okej att gå.
Maja väntade på Niklas, hennes Niklas.
- Maja vi är några som ska bada nu.
- Vilka då?, fråga maja buttert. Hon och Niklas skulle ju till stranden.
- Men några från klassen fattar du väl. Ska du med eller?
Varför lät Niklas så annorlunda.
Maja skaka dystert på huvudet.
Niklas sa inget han vände sig om och gick iväg, med sina nyfunna vänner.
Hur kunde han redan vara populärast i klassen, hur kunde Maja redan vara ingen?
Maja förstod i den stunden att hon skulle få klara dessa tre år utan sin älskade Niklas. Sin Niklas, som var hennes bästa vän, Niklas som hon var så kär i. Niklas som aldrig skulle bli kär i henne.
Fortsättning följer.
Om ni vill?
